1. Här ska Guffas
2. Jämtska
3. Sota/Alunelul Azesat
4. Morsans vals
5. Snowy Monday/Hillswick
6. Längtan/barockpolska
7. Kontingentmarsch/Kilpolskan/August Nyholm
8. Motve
9. Taklax
10. Armar tarmar/Mikaelivisa/Bropolska
11. Könsti ton
12. 600 km till Hallingdal/Långedrag
13. Midnight on the water
14. Lasse lilla/Mattias på brukets grannpolska
15. Mor Anna/Hammarbergs Hans polska
Möt en ny folkmusikvärld och en ny slags musik, så skickligt och entusiastiskt framförd av en samling unga begåvningar, att den blir glasklar och därför också självklar. Det är musik på egna ben, utan ängsligt förklarande tillbakablickar, därför också utan moraliska budskap om hur det måste bli sedan.
På sitt sätt är musiken en logisk följd av tre-fyra deceniers kamp med gamla föreställningar om hur folkmusik ska och bör låta. Utan den förvandling som folkmusiken i Sverige gått igenom hade den knappast överlevt. Utan den förvandlingen hade en grupp som GUF knappast varit möjlig. Det paradoxala är att just genom de omfattande förändringarna, har folkmusiken idag kommit en bra bit närmare hur det var förr, innan folkmusiken blev nationell symbol, kyrka och flagga.
All tradition är förändring. Låtarna är nya eller gamla och alltid på nya sätt. Musik måste ständigt skapas och omskapas, prövas och omprövas. Så är det, inget är givet, för så har det alltid varit – de gamlas röster ska förstummas och nya röster sjunga. Nya är rösterna som hörs på den här CD:n. Så som GUF spelar har de som levde förr aldrig spelat. Precis det är vad som får dem att ta plats i ett långt led av röster från förr, som tradition, som folkmusik, och lägg märke till betoningen. Förr låg den självklart på den första stavelsen ”folk”. Nu ligger den lika självklart på de sista ”musik”. Det räcker.
Owe Ronström