1. Ett markdjurs bekännelser
2. Fröken Saga
3. De efterlysta
4. Vi hjälpte dem
5. Ostronen i Paris
6. Det okända barnet
7. En broder mer
8. Koreansk teater
9. Inomhus
10. En dag om året
11. Sparvarnas väl
12. Bäst är
13. Ett markdjurs bekännelser
Universums tak är av solar och måne gjord.
Havet är av himlens tårar fallen.
Älvens brus är av forsens klagan skapad.
Barnens sömn är av sagor trygg.
När alla orden för evigt tystnat,
finns ändock hopp och längtan kvar.
Då stiger en sång från Dalälvens strand.
Barnen slumrar sött.
Älven tystnar och havet lyssnar.
Alla solar och månar ler.
Universum är ingen begränsning mer.
När sången klingar ut.Vänner, sjung mer, vi ber
Hälsar René Dagerman
Så här:
Först sjöng vi ”Nowhere Man” och det var egentligen i den sången
vi träffades, en smula generade, och förstod att så ensam är man
inte alltid och sen pratade vi i några år om ett och annat och
om två och mer och vi blev överens om att det skulle vara
skoj att leta efter hur dagermanska ord skulle kunna melodieras.
Vi ville ha den där skrivande mänskans textrader här, med oss
och i oss och mellan oss och tillsammans och vi ville att det där
”ingenstans” i Beatlessången skulle förvandlas till någonstans.
Ett dussin av de där melodieringarna finns att lyssna på och
sjunga med i på skivan som ligger alldeles nära de här orden.
Under tiden som vi bökade med melodier och valde texter blev
Stig Dagermansällskapet till och Dagermanrummet på Laxön öppnade
1992 och fyra år senare delade vi ut det första Stig
Dagermanpriset och vi skulle kunna skriva ned tusen och en sak
som hänt sedan den där första sången. Men det gör vi inte
eftersom vi är alldeles nöjda med att ha fått leka fram det här
tillsammans och att det gjort vår tillvaro mindre ensam.
Diktaren som i Vårt behov av tröst är omättligt skrev att han
endast bryr sig om det jag aldrig får: bekräftelse på att mina
ord rört vid världens hjärta, rör vid våra hjärtan.
Urban och Bengt